Migration. Affär eller hem?

I den pågående debatten kring Trumps omdebatterade migrationsrestriktioner återkommer jag ofta till en artikel som skrevs efter Trumps valseger av den amerikanska psykologen Scott Alexander. Målet med artikeln var att kritisera debattens hysteri, detta utan att vara särskilt positiv till Trump. I artikeln beskrivs två grundläggande förhållningssätt till migration.

”In one model, immigration is a right. You need a very strong reason to take it away from anybody, and such decisions should be carefully inspected to make sure no one is losing the right unfairly. It’s like a store: everyone should be allowed to come in and shop and if a manager refused someone entry then they better have a darned good reason.

In another, immigration is a privilege which members of a community extend at their pleasure to other people whom they think would be a good fit for their community. It’s like a home: you can invite your friends to come live with you, but if someone gives you a vague bad feeling or seems like a good person who’s just incompatible with your current lifestyle, you have the right not to invite them and it would be criminal for them to barge in anyway.”

Denna skillnad är grundläggande i att förstå hur människor kan komma till motsatta slutsatser angående Trumps migrationspoltik. I den mer konservativa ”hemmodellen” är varken specifik kontroll eller särskild prioritering av religiösa minoriteter kontroversiellt. En hemägare har själv rätt att ge eller förvägra människor privilegiet att besöka hemmet. Migranter kan absolut även i denna modell få privilegiet (oftast fler under en assimilationspolicy) men att komma in och kräva sin rätt utan samhällets acceptans är fel. Detta gör att flertalet konservativa motståndare mot Trumps inreseregler fokuserar på det praktiska utförandet framför principen.

För de flertalet kritiker är kritiken i första hand principiell. Om migrantens rättigheter ska liknas vid en kunds krävs betydligt starkare skäl för nekande. En affärsägare kan exempelvis inte utestänga alla tonåringar för att en liten klick är stökiga.  För kritikerna och delar av  den amerikanska statsapparaten har administrationen inte tillräckliga skäl för utestängande. Istället är den nya policyn diskriminerande och orättvis och tyder för många i längden på Trumps rasism och islamofobi. I den senare reaktionen finns en stark koppling till Haidts moralteori där aktioner som Trumps utlöser den värdeliberala omsorgen för rättvisa och omsorg för de som lider. Trumps åtgärder skapar därmed en meningsfull kamp.

Vilken av dessa modeller som är mest korrekt är till stora delar en ideologisk fråga om hur vi vill att våra samhällen ska se ut då båda systemen har potential till framgång och nederlag. Som konservativ ser jag dock större problem med att sprida ”affärsmodellen” till allt för många olika typer av relationer. Något jag förmodligen kommer att återkomma till vid ett senare tillfälle. Allt som allt är Alexanders tankeexperiment behjälpligt och bidrar till större förståelse.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s